Denna policy för hantering av nyckelbiotoper (NB) har antagits av LRF Skogsägarnas Skogsägardelegation och gäller fr o m 2005-09-01 och tills vidare.
I föreliggande policy redovisas mål och ansvarsförhållanden för att, vårda och förvalta NB höga naturvärden. policyn ersätter det moratorium för avverkning i NB som tidigare gällt.
1. Bakgrund
Nyckelbiotoper (NB) är i regel mindre, koncentrerade värdekärnor med höga naturvärden.
Kriteriter/inikatorer på NB-kvalitet är:
Hantering av NB är en fråga av stor miljömässig och ekonomisk betydelse. NB-arealen nedanför den s k "fjällskogsgränsen" uppskattas av Skogsstyrelsen (SKS) till ca 1%.
SKS uppskattar vidare att mer än 10 000 skogsgårdar har stora arealer NB med betydande ekonomiska värden för ägarna. För dessa skogsgårdar måste särskilda insatser göras med statliga medel för att säkerställa vård och förvaltning av naturvärdena.
Samverkan mellan myndigheterna Naturvårdsverket (NV), Skogsvårdsorganisationerna (SVO) och skogsägarna behöver utvecklas och testas i konkreta praktiska fall. Två viktiga prejudicerande praktikfall drivs i Östra Vätternbranten och i Norrtälje. Båda dessa visar på möjligheter att prioritera och finna goda lösningar genom öppen dialog med framförhållning mellan parterna. Norrtäljeprojektet går 2005 in i en ny fas som förväntas ge erfarenhet med prejudicerande inriktning av myndigheternas nya samverkansstrategi för områdesskydd.
2. Syfte och mål
Policyns syfte är att skapa goda förutsättningar för de två samverkande målen:
Båda dessa mål måste realiseras för att syftet skall uppfyllas.
3. Statens ansvar
Staten har som "ägare" till NB-begreppet huvudansvaret att kvalitetssäkra prioritering, vård och förvaltning av NB-objekten kombinerat med rättstrygghet för alla berörda skogsägare. Detta inkluderar erbjudande om full ersättning i pengar eller mark till markägare, vid objekt med höga ekonomiska värden som inte kan avsättas frivilligt. Miljöbalkens ersättningsregler gäller därvid.
Riktlinjer för Statens agerande anges i det skogliga Sektorsmålet för NB till 2010. Där tydliggörs att prioriteringar av statlig och frivillig avsättning skall genomföras inom den totala avsättningsramen 900 000 ha (staligt 400 000 ha och frivilligt 500 000 ha).
Staten har vidare uppdragit åt berörda myndigheter NV och SVO att utforma och driva en "samordnad strategi för områdesskydd" så att olika skyddsformer fungerar väl med helhetssyn. I Miljömålspropositionen föreslås att biotopskyddsområde får uppgå till 20 ha mot tidigare riktvärde 5 ha. Statenhar med dessa riktlinjer lagt grunden för en tydlig och konstruktiv samverkan med Sektorn och berörda skogsägare.
Staten skall snabbt handlägga påkallan/önskemål från markägare om information/samråd för prioritering, vård och förvaltning av preliminärt identifierade NB. Den statliga avsättningen inkl ekonomisk reglering skall vara genomförd senast 3 år efter påkallan.
4. Skogsägarens ansvar
Skogsägare som via SVO informerats om NB på fastigheten skall kontakta den lokala Skogsstyrelsen (SKS) och begära information/samråd för att få en långsiktig lösning av prioritering, vård och förvaltning. Denna lösning kan inkludera såväl stalig som frivillig avsättning inkl aktiv skötsel för att bevara/utveckla naturvärdena. Statens avsättning inkl ekonomisk ersättning skall vara reglerad inom 3 år efter påkallan om samråd.
Efter information/samråd skall ett protokoll upprättas som klargör hur och när frågan skall drivas fram till den överenskomna lösningen.
Skogsägarrörelsen står bakom följande princip för rådgivning:
Exempel på nödvändiga naturvårdande åtgärder är utgallring av gran i lövbestånd, luckhuggning, röjning mm. Skötsel med denna inriktning kan ske på beståndsnivå inom ramen för målklass NS. För mindre NB-objekt gäller att skötseln också hanteras inom K/PF-målklass. Alla åtgärder görs i samråd med SVO.
Skogsägaren gör enligt denna policy följande åtaganden:
5. Virkesköparens ansvar
I all virkesmottagning gäller att säkerställa att virket härrör från avverkning som uppfyller alla krav i SVL, MB, KML och annan relevant lagstiftning.
Till detta kommer ett generellt krav att virke med koppling till NB skall vara kvalitetssäkrat enligt ovanstående punkter 3 och 4.
6. Principer för problemlösning vid oenighet/tvist
6.1 Enskilda fall
Om en NB med större ekonomiskt värde, inte får prioritet för statlig avsättning av lokala/regionala parter (Länsstyrelsen resp SVS) har förutsättningar och mål för denna policy inte infriats.
Ett sådant besked strider uppenbart mot den inriktning som uttrycks i sektorsmål mm. I ett administrativt system med många aktörer och beslutsfattare kan sådana inkonsekvenser ändå uppstå och beredskap/organisation måste finnas för att utvärdera och vid behov korrigera.
Föreningen har i sådana fall ansvar för att biträda medlemmen i överläggningar/förhandlingar med Länsstyrelse eller SVS. Om föreningen finner det nödvändigt har LRF Skogsägarna rollen att lyfta frågan till överprövning av objektets prioritet i överläggningar med ansvarig central myndighet, NV eller SVO.
6.2 Systematiska fel
NB-frågan är stor och komplicerad. Möjligheter har skapats att lösa denna fråga med en vinna-vinna-uppläggning där staten, sektorn och de enskilda berörda skogsägarna samverkar.
Trots goda avsikter och förutsättningar kan det finnas systemfel som leder till att ett antal NB med stora ekonomiska värden icke kan prioriteras för statlig avsättning. grundvalen för denna policyn har därmed rubbats.
LRF Skogsägarna har i detta "Force maejeure-läge ansvar för att skapa en organisation för krishantering och systemöversyn med Staten (regering, NV, SVO, ...).
7. NB ovan fjällskogsgränsen
Ovan fjällskogsgränsen finns i nuläget ingen klar översiktsbild av NB inom familjeskogsbruket.
Staten har genom eget skogsägande huvudansvar/roll för NB-hantering i detta område.
Med beaktande av den stora areal som redan avsatts, statens nyckelroll som skogsägare samt sociala mål för lokal sysselsättning och levande landsbygd skall det finnas synnerliga skäl att prioritera/avsätta NB på privat mark ovan fjällskogsgränsen.